vadarfel

Bara att jag tänker på den så börjar jag gråta, mår inte bra av den!

Folk säger du kommer bli stark när det här väl är slut, men så svag som jag ändå känner mig både fysikst och psykist är jobbigt. Men jag ger inte upp för det!

För det här är något jag ska klara och något jag vet att jag klarar hur jobbigt det en är!

Jag har underbara människor som inte lämnat mig en ända gång under denna resa, folk som alltid visat sin kärlek, sin empati osv.. Men något som är jobbigt med det här är att då börjar jag känna dom här stakrka känslorna som dom ger ut, det gör så att jag kommer tillbaka i tankarna om hur det har varit under dom här senaste tre månaderna och under det här året! Men värst av allt är beröringen från familjen och nära vänner, beröringen som en kram är så mycket kraftigare nu en va den har varit!

Men någon dag så kommer det gå bättre med det också och jag hoppas att det är snart, för jag ser faktiskt hur jobbigt det är för mamma, pappa och dom när dom inte får krama mig! Ibland får dom det förstås men inte så ofta som dom egentligen vill..

Men den 16 december så är det ett helt år som jag har gått med smärta, det var då smärtorna började på allvar och nu är det snart över, jag är inte riktigt smärt fri men det är bara 0,5 av 10.. Så om smärtan nu har varit 10 fram och  tillbaka så är det en underbar känsla att ha så här lågt som en halva!

Jag har inte varit så nära att vara smärtfri på ett år.. Ett år med smärtor dagligen är ett år för länge!

Men är nu sjukskriven från skolan och jobb fram till efter jul, och det känns jobbigt men ändå väldigt skönt för då får jag tid på mig att ta mig tillbaka både fysiskt och psykist!

Men mest av allt så måste jag komma tillbaka psykist, så om det är någon som skulle hamna i samma sits.. Tänk då på att det är hur viktigt som helst att hålla kvar sitt social liv på något sätt!

Spelar ingen roll på vilket sätt bara du har kvar det, för det kommer göra dig så mycket starkare undertiden och det kommer även hjälpa dig efteråt!

Jag har med andra ord mått riktigt dåligt både fysiskt och psykist blev det tillslut också!

Men nu mina älskade vänner och familj, DOM HAR HITTAT FELET!!!! :'''') (Glädje tårar för fullt)

i måndag så visste man knappt va man skulle göra längre, kirurgen sa att han verkligen inte trodde på att det var något annat en panik ångest fast dom på smärtenheten sagt att det troligen är en nerv som antingen är skadad eller i kläm. Men det en sa då var att man alltid kunde prova en naprapat och det var inte säkert att det skulle funka men det var något man kunde prova!

Så pappa sa, visst vi provar allt! Fixar du tid hos han då så åker vi dit, när som helst!

Vi åkte till naprapaten och efter bara några minuter så hade han hittat felet!!

Felet sitter i ryggen, det är en nerv där som är klämd och smärtan sitter där den nerven tar slut och det är alltså i magen! Så om man känner där jag har ont som läkare har missat.. Så kan man känna att i slutet av nerven så är det typ kullformat och det innebär att den är svullen där.

Men det viktigaste är att felet är hittat, strunt samma vem som hittade.. det är i alla fall hittat!! :)))))(Jätte GLAD)

och jag kommer inte behöva äta medicin hela livet och inte gå med smärta hela livet heller som dom har sagt att jag troligen skulle kunna få göra!

NU kommer jag bli smärtfri någon dag snart, kommer få gå till naprapaten ett antal gånger just för att jag har gått så länge med det här.. Men han är hoppfull, jag är hoppfull och alla andra är hoppfulla för det här kommer funka!

Nu handlar det om att manipulera ryggen så att nerven kan frigöras och få plats!

Var där i tisdags första gången och sen andra gången igår onsdags! Grejen är den, det blir bara bättre och bättre!!

Men livs glädjen är nu tillbaka igen och nu kan man börjar se framåt lite lite, sakta men säkert:)

Så nu om natten går bra och att jag fortsätter må så här bra som jag har mått sen i tisdags så kommer jag få åka hem i morgon på permission över helgen till måndag och går det bra så blir jag utskriven på måndag!

Kan ni fatta, det här kapitlet kanske snart är över!! Så nu hoppas jag på allt i världen att jag inte ska få ett bakslag!

Det är så här vi har fått leva ett tag nu!

med

Tro om att det kommer bli bra,

med

Hop om att det är över snart

och

Kärleken som är viktigast som har gjort att man orkat igenom

något man troligen inte skulle klara helt själv!

Om någon dag så kommer jag berätta mer vad som hänt!