vadarfel

Hej ni där ute!

 

Nu är jag tillbaka igen efter bara några få dagar..

Eftersom att jag har dom här problem jag har nu med min tarm(väljer jag att skriva de då jag själv vet at de är den som jävlas) så fick jag tips från min svärmor att börja äta lite snällare mat mot min mage.

Inget som slaigt mig förut då jag själv tyckt at jag ätit snällt, men de har jag ju tydligen inte.

Min mamma försökte ge mig tipset om detta för typ en vecka sen, men då använde hon ordet som soppa.

Och att bara äta soppa ett par dagar lätte fel för mig, men nu efter att ha pratat med henne(min mamma) så förstår jag att de var inte så hon menade.

 

Men det är inte så lätt att ta in allt som alla säga, speciellt inte när de handlar om mat...

Eftersom att jag sändigt mår illa och inte har någon matlust så är de jobbigt.

Och just de här med att jag inte får behålla maten jämt är ännu jobbigare för det leder till att jag inte har någon energi till något vilket tar musten ur mig.

För nu vill jag må bra och få MIN vardag tillbaka, MIN VANLIGA vardag.

Men jag vet att den kommer tillslut, frågan är bara när.

 

men de vi har börjat med nu för att låta min mage vila säga lite är att vi har tagit bort allt som gluten och laktos, så nu är de laktos frit och gluten frit som gäller.

Jag har tex köpt havremjölk, havreyougert( vilket inte är jätte gott men funkar absolut), gluten- och laktosfritt bröd, laktosfritt smör osv osv.

Det är en börjar på något och om de nu blir så att jag får diagnosen IBS den 4 november då måste jag ju ändå börja någonstan för att se vad de är jag inte tål.

För något är de ju eftersom att jag får såna problem med tarmen och ständigt har illamånende osv.

Jaja, det är en börjar och nu är de lite tips till er andra där ute som också har "näst intill 100% diagnos"(dom orden använde mina läkare) att börja vara snäll mot magen.

För de som får mig att verklige göra detta är för att jag orkar inte ha ont i magen efter ca 2-3 timmar efter jag ätit viss mat och jag vet aldrig vilken mat de är som gör att jag får ont... Det vet jag först efter -.-'(trött/irriterad gubbe)

 

Många kramar

 

Hej alla där ute!

 

Ni som har läst igenom den här bloggen vet att jag startade den för ungefär tre år sen och sedan dess inte skrivit så jätte mycket, bara någon gång ibland..

Jag har märkt att det är en del som går in och kollar här ibland, och antar att de är för att se om de har kommit upp något nytt om vad som händer i mitt liv just nu.

jag skriver väldigt lite nu förtiden här för att de är något från mitt förflutna, något jag vill glömma och gömma långt ner under jorden.

Men som jag har skrivit många gånger innan så går de inte att bara glömma, eller att gräva undan de. Jag måste arbeta med det tills jag en vacker dag ser de som en lärdom det som hände mig och min familj.

 

Vi tar allt lite från början, denna bloggen blev till för att mina föräldrar ständigt skulle slippa telefon samtal från vänner och släktningar under en väldigt jobbigt tid. Jag såg snabbt på dom att det blev för tungt att ständigt berätta samma sak om och om igen "Att allt gick som förut och att dom fortfarande inte kommit på vad det var för fel!".

Jag såg min familj och mina vänner lida och detta var mitt sätt att hjälpa dom alla. 
Här kunnde dom alla följa mina tankar, funderar, min räddsla och framförallt min dröm att jag tillslut skulle få må bra igen.

Denna bloggen hjälpte mig mycket, jag kunde sitta i timmar och slippa på de jag hade skrivit bara för att få något annat att göra och göra de så pass så att folk skulle förstå vad vi gick igenom, men ändå inte skriva för mycket som skulle ta fram vem jag var, vem den här presonen backom datorn var som skrev och gick igenom det här.

Många som läst denna bloggen vet mycket väl vem jag är och att jag tillslut fick mitt svar om vad det var och att jag blev frisk från den grejen.

Dom vet även att jag kämpade i många år innan min panik som kom så fort jag tänkte, pratade eller såg ett sjukhust försvann. Idag har jag tagit mig så pass långt så att jag till och med jobbar på ett, och visst kan min panik om sjukhus komma helt plötsligt om jag tex är patient, men då får jag hjälp under den lilla studen det varar och sen är de bra med de! (skönt de)

 

Men varför jag började skriva här just i dag igen är för...

Nu är vi där lite igen, jag är inte inlagd som förut.. jag behöver inte klara mig själv och vad jag vet är jag inte misstrod och jag har fortfarande ständigt mina föräldrar vid min sida och min älskade sambo.

Men nu är de så, att jag har något fel med min mag- och tarm, misstankarna går till att det är IBS.
Men då undrar jag, VAD ÄR DE?

jag har försökt läst om de en hel del, men jag får aldrig fram vad det egentligen är.

Samtidigt som jag är väldigt funderar på om det är det, för ska man verkligen gå ner i vikt rätt så fort av IBS, ska man ständigt ha illamående, ska man tappa matlusten?

jag behöver inte skriva mer av mina symtom för det är för mycket, men jag är så funderarsam på varför jag går ner i vikt helt plötslitg?

På bara lite mer än två veckor har jag tappat mycket, först hade jag ingen våg att använda så jag använde mått band och där kunde man se stor skillande och sen jag fick tillgång till vågen, har jag sätt skillnade på bara två dagar!
Ni annar inte va jag önskar att det ska stå på plus!

Visst det är väl skönt att tappa lite vikt för jag är inte den smalaste men inte sen bredaste heller.

Men detta är fel sätt att gå ner i vikt på och de går för för för fort.

Och även fast jag inte har någon matlust och mår illa så tvingar jag mig själv att äta just för att jag vet att jag behöver få i mig.

Hmm.. jag är bara fundersam på vad det är som händer i min kropp.

Har antal mediciner jag tar dagligen just för att slippa ha så pass ont osv som jag har haft problem med.

Det är det värt absolut, att äta dom medicinerna alltså. Men ändå är de lite för många för att jag bara ska vara 21år.

Men vi får se vad som händer, ska snart tillbaka till läkaren på ett besök.. eller rättaresagt jag ska träffa en ny läkare igen..

så får vi se vad han säger om dom sätt något på proverna eller om det kommer sluta med IBS!

Önskar att det var något enkelt som man kunde ta antibiotika och sen var de över...

Kan de vara så enkelt?!

Håll tummarna för mig att det är såååå pass enkelt och dom bara har missat de hela tiden.

 

Många kram