vadarfel

Ett år har gått jävligt fort för man har inte hunnit reagera, allt sitter fortfarande kvar i bakhuvudet och man är rädd nu under hösten att man ska känna att det är tillbaka, att man sak få ett anfall.. även fast man vet att man troligen inte får de.

Men allt ligger kvar där i alla fall, och man är extra försiktig med grejer.. Men under de här året har jag hunnit med mer än vad jag kunde ha trot och jag har blivit lyckligare än vad jag kunde ha väntat mig.

Under de här året, har jag plugga skiten ur mig för att jag skulle kunna ta studenten.

Vilket jag gjorde, tack vare hjälpen från dom som hjälpte mig med plugget och dom som peppade mig som fan!!

Jag har träffat en otroligt underbar pojkvän, jag har lärt mig av den svåra läxen jag fick medans jag var sjuk.

Jag har/hjälper en som troligtvis har samma bekymmer som jag hade, genom att finnas där för henne och stötta henne.. För jag vet att detta kommer hon klara!!

Jag har hunnit sagt att jag aldrig vill vara inom vården igen och nu har jag sökt till sjuksköterskelinjen i jönköping för att jag vill bli sjukskökterska, jag vill bli som min pappa och de ska jag! Kommer jag inte in denna gången så söker jag bara igen, jag har ett mål och de målet ska gå i uppfyllelse <3

Sen så börjar körkoret närma sig! Jag vet att jag nu inte skrivit enligt en "röd" tråd som man kallar det, men vem bryr sig? ;)
jag är glad och jag gör fram steg i mitt liv, positiva tankar!!

Det är sällan jag har dom men när jag väl har dom då sitter dom kvar ett tag och jag vet att allt kommer bli bra så småning om!! Allt kommer bli BRA!!

Puss <3